Idrottsteoretiker avslöjar livsverk

Efter att spenderat flera dagar på Sport-Idols redaktion, och ett flertal middagar med redaktionens anställda, släpper vi nu lös den mycket viktiga texten som varje idrottare bör läsa. Vi ger er: Buck Brewsters livsverk.

Hej. Jag är idag en gammal man, närmare bestämt 78 år. Jag har upplevt vinster och förluster, glädje och besvikelse, inom flera olika idrotter. Jag har aktivt arbetat med mina teorier om idrott och hur man uppnår resultat på Princeton i snart 30 år. För er som inte vet är Princeton ett av dom mest anrika universiteten i USA och ett bevis på att kvalitet och kunskap är det mest drivande kraften för människor idag.

Jag tackar och bugar för att Sport-Idol tillåter min slutplädering på klassisk idrottsmark, om än virtuell. För att föra dialogen vidare med er läsare, och förbereda er på mina teorier, bör jag berätta lite om mig själv.

Jag växte upp i England under andra världskrigets slut. Jag och lillasyster Helen var enda barnen i familjen. Min far, Gregory Hartman, var en hård far. Han piskade både mig och Helen i tidig ålder. Det var för vårat eget bästa sade han. Tyskarna tog min syster när vi precis påbörjat studier i grundskolan. Helen var blott 7 år när hon försvann. Än idag kan jag fälla en tår över det faktum att vi aldrig vet vad som hände henne. Min mor, Addison, tittade aldrig på mig efter det. Tyvärr fick min far större och större inflytande över mig och min mor. När det blev aktuellt med gymnastik och tävling i skolan, drev min far på mig. Han sa att jag skulle vinna varje skollopp, varje idrottsgren, alla spel och alla flickors hjärtan. Så blev det inte för jag drabbas i tidig ålder av skarlakansfeber och hade förlorat styrka i både ben och armar permanent. Men jag försökte. Oj vad jag försökte. När resultaten och priserna uteblev, våldtog min far mig våldsamt. Jag skrek och grät, och grät och skrek. Men för varje gång han våldtog mig minskade mitt motstånd och gråt. Jag dog sakta inombords. Tillslut var jag helt tyst och apatisk när han våldtog mig. Min far var ett riktigt svin. Min mor låtsades inte veta något. Hon vände bort blicken när jag behövde henne som mest.

Vändningen skulle komma. På våren 1943 fick min far en hjärtattack som tillslut ledde till hans död en månad senare. Samtidigt hade tyskarna erkänt sig segrade och drog tillbaka sina trupper. Äntligen fick jag och mor leva i frid. Men Helens försvinnande, och min fars behandling av mig, hade satt sina spår. Jag var nu 10 år, helt apatisk, utan språk eller ansiktsuttryck. Min mor skickade mig till ett behandlingshem i Frankrike, där jag introducerades för rehabiliteringsgruppen, bestående av en psykolog, radiolog och djurskötare. Vid denna tidpunkten visste man inte hur man skulle behandla mig, det gick vare sig att få kontakt med mig, eller utläsa några ansiktsuttryck. Men det fanns en oprövad behandling som rehabiliteringsgruppen trodde skulle hjälpa mig. Jag fick umgås med en tam gorilla i en inhägnad varje dag i flera timmar, i förhoppning om att kunna lita på någon igen. Efter 5 månader började jag kommunicera med gorillan genom teckenspråk. Efter 8 månader började jag tala.

Den framgångsrika behandlingen gjorde att jag kunde lämna Frankrike och flytta hem till min mor i England. Väl installerad i mitt gamla pojkrum började jag bearbeta vad som verkligen hänt. Jag var nu 16 år, arbetslös och viljelös. Ju mer jag grubblade, desto mer bubblade vreden inombords. Jag mindes hur far skrikit åt mig att jag skulle bli bäst. Om jag inte är bäst är jag ingen. Tårar föll ner för mina kinder. jag tog fram papper och penna, och började skissa på en teori som innebar att man kan vara framgångsrik utan att alltid vinna. Den teorin utvecklade jag i flera år, tills jag fick mitt erkännande i direktsänd statlig tv. Grundpelarna i min teori är enkla och direkta. Vad innebär det att vinna? Innebär det att vinna över någon? Vem? Varför? Jämför du dig med mig? Sluta. Det finns alltid någon som är lite bättre, lite snabbare, lite smartare. I mitt arbete har jag umgåtts med personligheter som Rivaldo, Beckenbauer, Agassi och Gail Divers. Alla vinnare. Alla har dom något gemensamt. Dom har accepterat att det alltid kommer att finnas någon som är lite bättre än dom, och att man ska vara tacksam för tiden man får på denna jord, detta nu, detta då, detta jag beskriver för er i denna stund.

Jag vill tacka Ali Bengtsson för att du fortsatte att motivera mig i tider då jag tvekade på min egen kompetens, Clarissa Cox, tack för att du tog dig tid och översatte denna text till svenska, och inte minst, mannen som alltid funnits vid min sida, även när det blåst, min kompanjon Henry Lambert.

Tack för allt.

Buck Brewster

Comments

OUTSTANDING Post.thanks for

May 31, 2017 by Harriet (not verified), 1 year 15 weeks ago
Comment: 10884

OUTSTANDING Post.thanks for share..more wait.

Feel free to surf to my web page ... growtopia hack tool (Senaida)

Tweets

Aktuella resultat